28.10.2011
Det gamla sättet att bedriva politik är platsblint. Man intalar sig att beslut bör gälla lika överallt - och att det är rättvist. Men t.ex. när gruppstorlekarna höjs i grundskolan måste byskolan dras in, centrumskolan berörs föga. När det krävs akademiskt utbildad personal för att sköta biblioteksverksamhet så måste vissa filialer stängas för att det inte finns rätt utbildad personal, i huvudbiblioteket garanteras bra service p.g.a. samma krav. När stora slakterifabriker måste ha olika utrymmen för olika processer i verksamheten ökar det hygiensäkerheten. När ett gårdsslakteri ställs inför samma krav återstår bara att stänga. En storlek passar inte alla; platsblind politik, om än välmenande, är både ineffektiv, orättvis och förödande för landsbygden.
Både i USA och EU talar man nu allt mer om platsbaserad politik. Det betyder för det första att de högre nivåerna drar upp de stora linjerna och sätter de nationella målen, de lägre nivåerna besluter om hur detta skall göras inom deras område, steg för steg så att de konkretaste besluten fattas på den lägsta nivån. Eftersom all politik inte kan förverkligas enligt en enkel trappstegsmodell betyder platsbaserad politik för det andra att olika nivåer och sektorer samarbetar på jämbördig bas (governance), och man samverkar för en bestämd plats´ helhetsutveckling, utgående från den platsens resurser, behov och prioriteringar. För det tredje innebär platsbaserad politik ett erkännande av att alla platser är genuint olika på basen av natur, infrastruktur, kunskap, socialt kapital, kultur, språk och historia. För det fjärde är det ett nytt sätt att se på och arbeta med utveckling och anpassa metoder för detta.
För den finlandssvenska landsbygden är en mer platsbaserad politik speciellt viktig eftersom språkliga förhållanden därmed regelmässigt skulle utgöra en del av grunden för utvecklingsåtgärderna, inte utgöra en särskild problematik som, ofta i ett sent skede, måste beaktas p.g.a. språklagstiftningen.
12.9.2011 ordnades ett One-stop-meeting i Pensala. Mötet samlade de flesta av regionens relevanta utvecklingsaktörer runt samma bord, företagsrepresentanter, statliga myndigheter, kommuner, föreningar osv. Alla samlades för att diskutera just Pensalas utveckling - en by med 360 innevånare. Termen One-stop-meeting, liksom innehållet i metoden, är lånat från Oregon och är ett redskap som utgår från att alla platser är genuint olika.
Mötet var ett gott - och framgångsrikt - exempel på ett av många arbetssätt inom en platsbaserad politik och det visar på en öppen inställning till nya metoder hos de regionala utvecklingsaktörerna.
Svenska temagruppen inom landsbygdsutvecklingen